Doptavla

Idag har vi varit på barndop. Det var jättetrevligt från början till slut. Prästen är väldigt trevlig, rak och mysig med barnen. Den lilla bebisen är urgullig. Mamman sjöng en så fin sång i kyrkan att åtminstone hälften av oss blev tårögda. Fikat var jättegott och mina bordsgrannar väldigt trevliga.

Jag har alltid tyckt att det är lite svårt med doppresenter. Jag vill liksom ge något varaktigt, ett minne för resten av livet. Och gärna något som är relaterat till just dopet. Det är, som ni förstår, inte helt lätt att komma på något som passar in på allt detta. Men den här gången kom jag på att jag kunde göra en tavla med text på. Typ ett bibelord eller så, tänkte jag först. Men jag kom inte på något. Det har varit ganska mycket annat att tänka på med kalas och så, därför var det först igår kväll jag kom på vad jag ville skriva för text - Gud som haver barnen kär.

Det kanske inte är en text som håller hela livet, men det kanske inte tavlan gör heller... Men den här tavlan fick mig att tänka på en "tavla" jag hade som barn. Egentligen var det bara vit kartong med en blå pappersram, men den betydde massor för mig. Innanför ramen stod en aftonbön, och runt denna hade jag själv smyckat med ängla bokmärken och paljetter. Jag fick den när jag gick på kyrkans barntimmar, och den hängde över min säng i många år. Den fick senare sällskap av ett porslinshjärta med en annan bön på, som jag fick på ett av få besök i söndagsskolan. Under en period läste jag båda de här bönerna varje kväll när jag gick till sängs. Det fick mig att känna mig trygg. Jag hoppas att den här tavlan också kan få betyda något för den lilla flicka som döptes idag. Inte för att den är så märkvärdig, utan för att orden ger trygghet.