Att teckna popcorn och krumelurer utan tvekan

Igår var hela familjen på festival. Där fanns hoppborgar och barnföreställningar, popcorn och varmkorv. På kvällen var det dansuppvisningar och konserter. Men det roligaste var trots allt de workshops som anordnades på eftermiddagen. Stickcafé kändes ganska givet. Att jag skulle teckna var absolut inte givet.

Jag har alltid velat vara riktigt duktig på att rita och måla. Det går väl hyfsat ibland, mer är det inte. Dessutom jämför jag mig gärna med dem som är riktigt duktiga. Sådan är jag. Och plötsligt befinner jag mig på en workshop i teckning, tillsammans med två produktdesigner och en dataspelsgrafiker. Proffs med andra ord. Hjälp vad jag var nervös! Ordentlig släng av prestaionsångest kan jag säga!

Först gjorde vi en väldigt avslappnad övning - krumelurer. Ett streck ritat på två sekunder. Sedan bytte vi med varandra och fick vända och vrida på krumeluren tills vi såg något i den, och rita om krumeluren till detta. Ovan ser ni en orm som från början bara var ett slingrigt streck. Kul!

Större delen av tiden fick vi rita av tre glasvaser. Men på väldigt olika sätt. Först "helt vanligt". Sedan genom att försöka åstadkomma formen genom att rita elipser. Sedan skulle vi fokusera på mellanrummet mellan vaserna och rita detta. De olika metoderna tvingade oss att titta på motivet på olika sätt, vilket var väldigt spännande.

Nästa utmaning var att rita konturerna med vänsterhanden. Ganska darriga linjer! Och slutligen fick vi följa konturerna utan att lyfta pennan, alltså rita hela motivet med en lång linje. Den metoden tvingar en att satsa direkt och inte tveka eller försöka rädda en sned linje, för då blir det bara värre. När vi prövat alla dessa metoder fick vi välja ut en som vi sedan skulle använda under tidspress.

Till en början fick vi hela 30 sek på oss, men till slut hade vi kommit ner till 4 (!) sek. Då gick det undan kan jag lova! Jag hade valt metoden att inte lyfta pennan eftersom den kändes lättast att göra under tidspress. Men 4 sek är kort, så det gällde att förenkla formerna för att hinna med. Här fick jag verkligen släppa min uppfattning om att det är korrektheten med verkligheten som avgör om en teckning är bra eller inte. För visst är den ganska härlig?

Sedan fick vi ställa oss upp och rita på ett större papper. Nu var utmaningen att vi inte fick böja handleden. Den metoden trivdes jag väldigt bra med kände jag genast. Jag är absolut mest nöjd med den teckningen.

Den sista övningen var av ett helt annat slag. Med hjälp av vit torrpastell och svart ritkol skulle vi rita av ett popcorn. Det var svårt till en början, eftersom jag inte var van vid att använda kol och torrpastell, men riktigt roligt!

Med hjälp av att använda olika metoder som fick oss att titta på motivet på olika sätt, eller som gjorde det omöjligt för oss att göra en helt realistisk kopia av motivet, kände jag att kursledaren fick mig att slappna av i mitt tecknande. Min prestationsångest släppte nästan helt. Det måste inte vara perfekt (vad det nu betyder) - det kan vara snyggt ändå! Och inte ens de som är riktigt duktiga lyckas alltid på första försöket. Faktiskt så kan en slarvig vas ritad på 4 sek bli så snygg att man vill rama in den och hänga upp den direkt!