Nålbrev

Jag är inte världens mest ordningssamma människa. Jag tycker om att ha ordning, och jag vill att varje sak ska ha sin plats. Men jag lägger sällan tillbaka något där det ska vara... Därför har jag den senaste tiden haft problem med mina nålar. Jag har ett gammalt nålbrev som maken ärvt. Det är inte särskilt vackert och går inte att stänga, vilket innebär att jag alltid sticker mig när jag letar efter nålarna bland garn och annat. Dessutom är det ofta nerpackat efter att jag haft med mig virket/sticket någonstans, och sen när jag sitter i min virkfåtölj så har jag inga nålar. Inget stort problem kanske, men jag kände behov av ett nytt nålbrev.

Betydligt snyggare än det gamla! (Det gamla är dassigt mörkblått med en virkad kant i en ful brun färg.) Mönstret är skissat på frihand - mycket roligare än att använda någon annas mönster!

Det går att stänga! Två små tryckknappar ska skydda mina fingrarna från de små vassa sakerna här i. Här finns synålar med litet och stort öga samt broderinålar. Knappnålarna är vanliga knappnålar utan plasthuvud som jag gjort om. Det var makens idé, faktiskt. Jag har duttat lim på huvudet och trätt på en liten pärla. Bra med stort huvud som inte försvinner mellan maskorna.

Några säkerhetsnålar också. Personligen tyckte jag att jag var väldigt smart när jag slängde ihop några stickmarkörer att stoppa i. Bra att alltid ha med sig! (De syns inte så bra, dels för att min kamera är kass, dels för att de är gjorda på smyckestråd som är ganska tunn och därför inte syns på bilden.)

Behöver jag säga det rakt ut, eller förstår ni ändå? Jag är väldigt nöjd med mitt nya fina nålbrev!

Snälla, visa mig respekt

Detta är det första valresultat jag sett diskuteras här på nätet. Förra valet hade jag inte facebook och jag läste inga bloggar. Kanske lät det likadant då? Kanske inte. Men vet ni vad? Det jag läser gör mig ledsen. Ledsen ända in i hjärtat.

Många tycker att det är förskräckligt att SD tagit sig in i riksdagen. Vi är förskräckta över deras invandrarpolitik. De kallas rasister och främlingsfientliga. Det kanske de är, många av dem. Jag vet inte. Men tror ni verkligen att alla som röstat på dem är rasister? Är det verkligen så enkelt? Är det något som blossat upp nu på sistone? Man skulle kunna tro det när man ser alla antirasistiska reaktioner. Men har vi inte alltid hört argumenten om att de som verkligen behöver hjälp fortfarande är kvar i sina länder, att de som invandrar hit inte är de som behöver mest hjälp? Kanske röstade några på SD för att fokusera på den frågan. Den är en av deras frågor. Är man rasist då?

Missförstå mig inte, jag sympatiserar inte med SD. Inte alls. Men vilken rätt har jag att döma dem? Vilken rätt har jag att uttala mig kategoriskt mot alla som röstat på dem? Vilken rätt har jag att se ner på dem? Har inte alla människor lika värde? Även de som röstat på SD... Det skrämmer mig nämligen när människor (oavsett vem) vägrar tala med dem, vägrar lyssna på dem, tror att de kan bete sig hur som helst mot dem. Stör torgmöten, hotar och tar till våld. Vad hjälper väl det? Men den utvecklingen skrämmer mig. Människors hat och brist på respekt skrämmer mig.

Det är inte bara SD som det talas nedvärderande om. Har man röstat på alliansen så är man en egoist som bara tänker med sin egen plånbok och inte bryr sig om de svaga. Så låter det från röd-grönt håll. Är det verkligen så? Att bara röd-gröna vill ha ett samhälle där alla kan få sjukvård och ekonomisk hjälp när det är omöjligt att hitta ett jobb. Jag vet att det inte är så. Vad ger någon rätten att kasta ut sådana anklagelser? Vad vinner vi på att göra varandra ledsna? Vilken moderat kommer att börja rösta rött bara för att en socialdemokrat kallar honom/henne för idiot? Om man tror att man själv är klok nog att förstå vilket parti som är bäst för Sverige, borde man då inte vara klok nog att kunna föra ett samtal med och om oliktänkande utan att vara nedvärderande eller direkt elak?

Vad som än händer i riksdag och regering, så skrämmer det mig mindre än det jag ser omkring mig. För jag ser ingen respekt. Och om du inte respekterar mig så gör du mig illa. Så känner jag. Så gör mig en tjänst, är du snäll. Uttala dig inte illa om andra människor pga deras åsikter. Bemöt istället åsikterna med argument och respekt. Så kanske du vinner över någon till din sida. Eller åtminstone gör det här samhället drägligt att leva i, för alla.

Hårband och örhängen

Här har det inte hänt så mycket de senaste dagarna. Jag har varit ganska trött efter helgens utflykter, och har bara tagit det lugnt. I fredags var jag i Ullared för första gången i mitt liv, och hoppades fynda lite kläder till barnen. De växer ur alla kläder samtidigt känns det som. Hittade lite till mig själv också, och satt häromdagen och virkade ett matchande hårband till en tunika jag köpt mig. Dottern fick genast stjärnor i ögonen och önskade sig ett rosa och ett lila.

Så här söt är hon i det rosa! Det lila är inte påbörjat än, men det är väl bäst att jag gör det snart om hon inte ska tjata ihjäl mig. Hoppas att hon kommer använda dem - många gånger vill hon att jag ska göra saker åt henne men använder dem inte. Men ett hårband går åtminstone fort att göra.

Är på humör för att göra småsaker för tillfället. Jag sitter och broderar på ett nålbrev i filt. Jag har redan ett, men det lyckas aldrig befinna sig på samma ställe som jag... Därför tänkte jag ha flera, så ökar chansen att det finns ett i min närhet när jag behöver det. Man får planera lite när man har ont i benen, så att man slipper springa och hämta saker hela tiden. Tänkte också försöka göra en nåldyna att sätta på handleden. Praktiskt när man sitter och syr och använder mycket knappnålar. Kan bara inte bestämma mig för om jag ska sy eller virka.

Igår kväll bestämde jag mig för att gör något litet till mig själv som jag gått och funderat på. Vad tycks?

Personligen tycker jag att de blev riktigt söta. Jag har helt enkelt virkat en liten blomma i glansigt broderigarn, trätt trådändan genom öglan i öronstickaren innan jag fäste den, och sedan sytt fast en sötvattenspärla i mitten. Busenkelt!

Att teckna popcorn och krumelurer utan tvekan

Igår var hela familjen på festival. Där fanns hoppborgar och barnföreställningar, popcorn och varmkorv. På kvällen var det dansuppvisningar och konserter. Men det roligaste var trots allt de workshops som anordnades på eftermiddagen. Stickcafé kändes ganska givet. Att jag skulle teckna var absolut inte givet.

Jag har alltid velat vara riktigt duktig på att rita och måla. Det går väl hyfsat ibland, mer är det inte. Dessutom jämför jag mig gärna med dem som är riktigt duktiga. Sådan är jag. Och plötsligt befinner jag mig på en workshop i teckning, tillsammans med två produktdesigner och en dataspelsgrafiker. Proffs med andra ord. Hjälp vad jag var nervös! Ordentlig släng av prestaionsångest kan jag säga!

Först gjorde vi en väldigt avslappnad övning - krumelurer. Ett streck ritat på två sekunder. Sedan bytte vi med varandra och fick vända och vrida på krumeluren tills vi såg något i den, och rita om krumeluren till detta. Ovan ser ni en orm som från början bara var ett slingrigt streck. Kul!

Större delen av tiden fick vi rita av tre glasvaser. Men på väldigt olika sätt. Först "helt vanligt". Sedan genom att försöka åstadkomma formen genom att rita elipser. Sedan skulle vi fokusera på mellanrummet mellan vaserna och rita detta. De olika metoderna tvingade oss att titta på motivet på olika sätt, vilket var väldigt spännande.

Nästa utmaning var att rita konturerna med vänsterhanden. Ganska darriga linjer! Och slutligen fick vi följa konturerna utan att lyfta pennan, alltså rita hela motivet med en lång linje. Den metoden tvingar en att satsa direkt och inte tveka eller försöka rädda en sned linje, för då blir det bara värre. När vi prövat alla dessa metoder fick vi välja ut en som vi sedan skulle använda under tidspress.

Till en början fick vi hela 30 sek på oss, men till slut hade vi kommit ner till 4 (!) sek. Då gick det undan kan jag lova! Jag hade valt metoden att inte lyfta pennan eftersom den kändes lättast att göra under tidspress. Men 4 sek är kort, så det gällde att förenkla formerna för att hinna med. Här fick jag verkligen släppa min uppfattning om att det är korrektheten med verkligheten som avgör om en teckning är bra eller inte. För visst är den ganska härlig?

Sedan fick vi ställa oss upp och rita på ett större papper. Nu var utmaningen att vi inte fick böja handleden. Den metoden trivdes jag väldigt bra med kände jag genast. Jag är absolut mest nöjd med den teckningen.

Den sista övningen var av ett helt annat slag. Med hjälp av vit torrpastell och svart ritkol skulle vi rita av ett popcorn. Det var svårt till en början, eftersom jag inte var van vid att använda kol och torrpastell, men riktigt roligt!

Med hjälp av att använda olika metoder som fick oss att titta på motivet på olika sätt, eller som gjorde det omöjligt för oss att göra en helt realistisk kopia av motivet, kände jag att kursledaren fick mig att slappna av i mitt tecknande. Min prestationsångest släppte nästan helt. Det måste inte vara perfekt (vad det nu betyder) - det kan vara snyggt ändå! Och inte ens de som är riktigt duktiga lyckas alltid på första försöket. Faktiskt så kan en slarvig vas ritad på 4 sek bli så snygg att man vill rama in den och hänga upp den direkt!

Sjalar, sjalar, sjalar

Tänkte bjuda på en liten sjalkavalkad. Jag har fått ihop till en liten samling egenhändigt gjorda sjalar vid det här laget.


Denna mörkbruna sjal var en av de första jag gjorde. Enkel rätstickning. Började sticka spetsen och ökade sedan hela tiden. Minns inte riktigt hur stora ökningar dock... Garnet är billig akryl från Ö&B. Duger för mig!


Mitt i all grönska ser den här sjalen nästan grå ut i tonen, men i verkligheten är den melerad i vitt och ljusgrönt. Virkad i klassiskt sjalmönster med luftmaskbågar. I nederkanten är det kanske sex stolpar i grupp i en luftmaskbåge.

Denna gammelrosa sjal i ull är virkad efter ett mer avancerat mönster, nämligen blommor omgivna av luftiga bågar. Fick för mig att mönstret var från Garnstudio (som så mycket annat), men det var nog så att jag hittade det i en veckotidning. Tog dock lite för lång tid att göra för min smak.


Sist men inte minst - min nyaste sjal. Har inte ens använt den än. Den är virkad i akrylgarnet Crisp, som har lite lurvig struktur. Den är virkad med kärleksknutar, precis som den här sjalen som jag redan visat. Denna starkt turkosa sjal är dock något mindre. Jag använder framför allt mina sjalar virade runt halsen, och då behöver de inte vara så stora.

Klädd för höst

Det är inte varje dag jag mannekängar, direkt. Men idag! Jag var ju bara tvungen att visa upp min älskade mössa som blev färdig sent igår. Vad tycks?

Ja, inte om mig alltså - mössan! Själv tycker jag att den blev jättebra. Skön och inte det minsta kliig. Billig också, det gick åt ett nystan akryl som jag köpt på Ö&B för 25 kr. Perfekt!

Den är lite baskerliknande i formen men avslappnat pösig. Funkar till min grönmelerade sjal också.

Ser ni att det ska se ut som blad som utgår från tofsen? Tror att det första gången jag stickar efter mönster på det sättet. Inte sista gången dock, för det var riktigt roligt att sticka den här mössan. Vill du göra en egen hittar du mönstret här.

Jag har kommit på att jag har en del stickat och virkat som jag inte visat här, helt enkelt för att jag inte hade startat bloggen när jag gjorde dem.

De här torgvantarna till exempel. De är stickade i Svarta Fårets raggsocksgarn. Gillar det garnet skarpt! Varm och gott, och kliar inte något.

De här vantarna använde jag flitigt förra vintern. Ett par fingervantar under bara, så blir det varmt och gott. Enkelt mönster var det också. En tub med resårstickning helt enkelt. Antal maskor beror ju på garn, stickor och handstorlek. Maska av "lagom" antal maskor för tumme, lägg upp lika många nya nästa varv. Plocka upp några extra när du stickar tummen sen så blir det inte så trångt. Busenkelt.

Variant på grytlapp

När jag stod och skulle steka korv och äggröra alldeles nyss slog det mig att jag glömt att visa en sak som jag gjort. Jag ska inte ta åt mig äran för idén, för vi hade redan en från makens föräldrahem. Men den här virkade jag i hammocken i somras.

Det hela är väl en sorts grytlapp, eller vad man kan kalla det. Helt enkelt en virkad tub i bomull som man kan trä över handtaget på gjutjärnspannan för att inte bränna sig. Vissa stekpannor har ju handtag som leder vidare värmen, och grytlappar kan bli så halkiga. Den här sitter på plats hela tiden, så gör man inte bort sig. Den sitter ganska tight längst upp så den halkar inte omkring heller. Eftersom jag aldrig diskar handtaget så sitter den på plats för jämnan.

Bara ett litet tips, helt enkelt.

Barnkalas med förväntningar

Sonen fyllde nio år i veckan. Varje år brukar han bjuda ett gäng kompisar på kalas. Med klasskompisar och kompisar från kyrkan osv brukar det bli omkring 14 barn totalt. Det är livat det!

Många av hans kompisar har haft kalas på Balthazar (ett "science center" i stan), laserdome och bowling. Självklart jättekul kalas! Men för ett par år sen uttryckte sonen att han ville ha ett kalas som var en blandning av äventyr och vetenskap hemma hos oss. Det hela resulterade i en skattjakt med miniexperiment på vägen till Skattens Väktare, närmare bestämt ett troll som höll till i jordkällaren. Precis lagom spännande när man är sju år. Efter skattjakten var det minidisco och barndrinkar.

Året därpå var förväntningarna stora inför sonens kalas. Vad skulle hända nu? Laserdome var inte att tänka på, ett nytt äventyr krävdes! För att få en ledtråd till skatten skulle de den här gången samla ihop svarta stenar genom att klara av olika lekar. Skatten vaktades av en läskig typ med svart kåpa och ett stort svärd. Succé igen.

Inför årets kalas kändes det svårt att bräcka de andra två med samma tema, så vi köpte genast sonens idé - vattenkrigskalas! Alla tog med egen vattenpistol och ombyte, så alla förberedelser som krävdes var att fylla på lite vattenballonger och sätta upp lite presenningar att ta skydd bakom. Resten skötte de själva.

Tretton uppspelta barn med vattenpistoler samlades på gården, och sedan hade de krig i nästan en timme. Bilderna är lite suddiga för barnen stod inte direkt stilla så det gällde att vara snabb på avtryckaren.

Behöver jag säga att de blev blöta? Rejält blöta till och med! De allra flesta tyckte att regnkläder var totalt uteslutet, så det hade gått att vrida ur barnen efteråt. Tur att det var varmt ute just igår - ca 20 grader. Det återstår att se hur många som blir förkylda efter detta kalas... Men roligt hade de!

Efter en timmes krigande var de ganska trötta. Efter att ha bytt om till torra(re) kläder serverades korv och bröd i garaget till tonerna av Timoteij och Absolute Kidz (som sonen fått i födelsedagspresent). Bakelse, popcorn och sedan kasta prick med vattenballonger - sen var det över för i år. Och vi behövde inte ens dammsuga! Skönt att kunna vara ute, måste jag säga.

Efter släktkalas, dop och barnkalas i helgen är det faktiskt riktigt lugnt och skönt att sitta ensam här hemma. Tog med mig en av mina fina korgar och plockade fallfrukt under äppelträdet.

Två korgar och en tioliters hink fulla med äpplen från helgen. Men mycket försvinner eftersom de är stötta och maskätna. Men en del äppelmos lär det bli idag.

Doptavla

Idag har vi varit på barndop. Det var jättetrevligt från början till slut. Prästen är väldigt trevlig, rak och mysig med barnen. Den lilla bebisen är urgullig. Mamman sjöng en så fin sång i kyrkan att åtminstone hälften av oss blev tårögda. Fikat var jättegott och mina bordsgrannar väldigt trevliga.

Jag har alltid tyckt att det är lite svårt med doppresenter. Jag vill liksom ge något varaktigt, ett minne för resten av livet. Och gärna något som är relaterat till just dopet. Det är, som ni förstår, inte helt lätt att komma på något som passar in på allt detta. Men den här gången kom jag på att jag kunde göra en tavla med text på. Typ ett bibelord eller så, tänkte jag först. Men jag kom inte på något. Det har varit ganska mycket annat att tänka på med kalas och så, därför var det först igår kväll jag kom på vad jag ville skriva för text - Gud som haver barnen kär.

Det kanske inte är en text som håller hela livet, men det kanske inte tavlan gör heller... Men den här tavlan fick mig att tänka på en "tavla" jag hade som barn. Egentligen var det bara vit kartong med en blå pappersram, men den betydde massor för mig. Innanför ramen stod en aftonbön, och runt denna hade jag själv smyckat med ängla bokmärken och paljetter. Jag fick den när jag gick på kyrkans barntimmar, och den hängde över min säng i många år. Den fick senare sällskap av ett porslinshjärta med en annan bön på, som jag fick på ett av få besök i söndagsskolan. Under en period läste jag båda de här bönerna varje kväll när jag gick till sängs. Det fick mig att känna mig trygg. Jag hoppas att den här tavlan också kan få betyda något för den lilla flicka som döptes idag. Inte för att den är så märkvärdig, utan för att orden ger trygghet.

Kalasdags

Idag ska vi ha kalas. Sonen fyllde nio år i onsdags, så idag kommer närmaste familjen och firar. Det blir mysigt. Mindre mysigt är väl allt städande som "krävs" innan de kommer. Lägger i och för sig ribban ganska lågt, men lite ordning vill man ju ha. Typ så att man kan ta sig fram i rummen utan att ramla och bryta benet.

Jag har bakat och grejat i veckan må ni tro. Mest nöjd är jag med mazarinerna. Trodde det skulle vara svårt att göra, men det var det inte alls. Lyckades till och med med glasyren!

Visst ser de goda ut? Det är de också.

Det finns som sagt lite att göra idag. Därför var det nog inte vidare klyftigt av mig att påbörja ett nytt projekt igår. Men jag var så sugen!

Jag har börjat på en mössa till mig själv. Jag följer ett mönster från drops design som jag tyckte såg så mysigt ut. Och den är riktigt rolig att göra. Den stickas uppifrån, vilket gav mig lite huvudbry. Jag hade nämligen inte strumpstickor i rätt storlek, utan bara en rundsticka. Så jag fick börja på ett par större stickor tills jag kunde få på den på rundstickan.

Testade "magic loop" för första gången, där man använder rundstickan i princip som två strumpstickor. Arbetet ligger då platt, dubbelvikt, på stickan. Hälften av maskorna har man på den vänstra stickan och stickar över dem till den högra som vanligt, medan de andra maskorna sitter på tråden ganska nära den vänstra stickan. Jag klarade inte att börja direkt med magic loop, utan fick vänta tills jag hade kommit några varv. Det vred sig så konstigt annars. Om du är nyfiken på magic loop får du googla på det. Det finns lite instruktionsfilmer upplagda på nätet. En del använder den metoden för att undvika den skarv som ofta blir mellan stickorna vid strumpstickning.

Nej, nu borde jag verkligen inte sitta här längre. Upp och städa!

Till att glädja någon annan

Det är alltid lite nervöst när man ska göra något åt någon annan. Alla har ju olika tycke, smak och stil, och man vill ju gärna att det ska bli uppskattat.

Igår överlämnade jag en liten "present" som i alla fall blev uppskattad. Jag hade gjort ett par torgvantar till en liten tjej som, precis som jag, har ont i kroppen. Hon hade tittat på mina rosa handvärmare och vi hade båda konstaterat att man kan få mer ont om man är kall. Så då tänkte jag överraska henne med ett eget par.

Jag hade luskat lite med hennes mamma om vad hon hade för favoritfärg, det bidrog säkert till att de uppskattades. Jag höll på att glömma att dokumentera dem, så kortet är taget i sista sekunden i bilen...

Precis som mina är de tunna nog att använda när man pysslar inomhus, men värmer självklart ute också. Det är egentligen bara en tub med tumhål, 40 m. Börja och avsluta med resår, däremellan slätstickning. När den känns lagom lång - maska av 8 m för tummen. Lägg upp 8 nya nästa varv. Plocka sedan upp 18 m i tumhålet och sticka en tumme. Garnet jag använt är Nissegarn, ett ganska tunt akrylgarn. Och stickor... 3 mm kanske? Mina rosa har precis samma storlek men måste vara lösare stickade... Dessa lila passade i alla fall perfekt på en 10-åring. Jag broderade en liten blomma på ovansidan för att markera vilken hand som är vilken. Det blir ju en skarv vid randningen som är snyggast att ha på undersidan av handen.

Jag överlämnade också ett litet beställningsjobb till hennes mamma - en tavla till en nygift vän. Det enda direktiv jag fick var texten. Amor vincit omnia - kärleken övervinner allt!

Jag fick idén till utsmyckningen när jag letade inspiration på nätet. Tyckte det var så fint att pynta ramen, så det ville jag också göra. Jag tycker att det lätt blir så rörigt när det är mycket text och pynt, så det kändes som en bra lösning. Hoppas att den blir uppskattad.

Äppeldricka

Nu är äppeldrickan färdig! Familjen har enhälligt beslutat att jag ska göra mer, och det är väl ett betyg så gott som något. Jag tycker också att färgen är helt underbar! Receptet hittade jag på Livet på en gård.

Äppeldrickan är riktigt enkel att göra, så testa gärna! Har du inga egna äpplen kanske du kan tigga till dig av någon annan, eller rent av köpa.

• Du behöver 3 kg äpplen. Dela dessa i bitar. Jag behöll skal och kärnhus på, och det funkade bra. Lägg äpplena i en hink, stor gryta eller vad du nu har.
• Häll över 6 liter vatten som du först kokat och sedan låtit kallna.
• Blanda ut 2 tsk natriumbensoat och 1 msk vinsyra i lite av vattnet och rör sedan ner det med äpplena.
• Nu ska du låta drickan stå i 3 dygn. Jag brukar ställa saft och dricka i kylen, men det funkar säkert att bara ställa det svalt.
• Efter 3 dygn silar du drickan. Låt det stå och droppa i en halvtimme ungefär. Sedan mäter du hur mycket det blev.
• Rör ner 1 dl socker per liter dricka. Sedan häller du upp på flaskor. Klart!

Hur man späder brukar vara en smaksak, men jag späder den här drickan med lika delar vatten ungefär.

Skickar med en liten bild på min alldeles hemmagjorda syltlök också. Jag är helt galen i syltlök, så det känns extra roligt att ha gjort detta själv. Så här i efterhand kan jag önska att jag hade sått mer lök, hade bara ca 100 g att lägga in... Fick göra en tiondels sats av lagen.

Det var en del pyssel med de stackars små lökarna. Förs ska de kokas och sköljas i kallvatten för att man ska kunna skala dem. Sedan ligga i saltlag över natten. Sköljas och kokas igen för att bli mjuka. Vips ner i burken, koka ättikslag och häll över. Nu ska den stå och dra åt sig lagen ett tag innan man kan äta den. Längtar!

Torkad lök och kex

Som ni kanske vet har jag fått dille på att torka mat av olika slag. Varför? För att det är kul, för att det håller sig länge och för att det tar så liten plats när det är torkat. Det krymper ihop ganska ordentligt.

Inatt lämnade vi en plåt lök i ugnen, skuren i tunna skivor (o vad jag grät när jag körde den i matberedaren!). Imorse var den alldeles torr och fin. Och faktiskt blev den riktigt vacker! Det är vanlig gul lök, men nu skiftar den från gul till rosa. Ska nog torka lite till vid ett senare tillfälle. Vi tänker oss att vi ska ha lite olika torkade rot- och grönsaker i skåpet. Smidigt att slänga ner i någon smarrig gryta sen.

I våras satte jag lite syltlök i landet. Med betoning på lite. Jag trodde inte att det skulle ta sig, eftersom det inte gjort det andra år när jag försökt. Men i år blev det jättefina små lökar. Fast inte så många då - receptet jag har är på ett kilo lök, jag har ett hekto...

Jag har påbörjat inläggingen nu, så inatt ligger de i saltlag i kylen. Imorgon ska jag koka ättikslag och sen är det klart. På bilden håller jag på att skala dem - det var pilligt kan jag lova.

För ett tag sedan fick jag syn på ett recept på digestivekex, och det blev jag sugen på att baka. Mina barn är galna i digesivekex, men jag har alltid känt mig så osäker på hur pass nyttiga de är egentligen. Då är det ju perfekt att baka själv, så att man vet precis vad som är i.

Tyvärr var receptet lite svårt att följa. Det var inte så exakta mått på degvätskan, och eftersom jag inte bakat smörgåskex förut visste jag ju inte riktigt hur det skulle vara. Därför blev det nog lite för lite vätska. Typiskt att jag gjorde så stor sats! Dottern fick i sig ett kex, men sonen dog nästan av obehag...

Men skam den som ger sig - jag gjorde två andra sorter. Det blev bättre och bättre kan man säga. Den runda sorten är rågkex fast på grahamsmjöl. Helt okej kex, lite som digestivekexen ovan fast bättre. De fyrkantiga är vetekex och de är jättegoda. Hoppas att barnen gillar dem!

När jag ändå var i farten passade jag på att baka några hålkakor på mammas recept:

Smält 50 g smör, häll i 5 dl vatten och värm till fingervarmt. Rör ut ett paket jäst i hälften av vätskan, i resten blandar du ner 1,25 tsk salt och 1 tsk socker. Blanda all vätska igen och rör i mjölet. 500 g rågsikt och några dl vetemjöl, så mycket som krävs för att få en smidig deg. Låt jäsa under duk tills det jäst ordentligt. Baka ut fyra runda kakor, nagga och ta ut en cirkel i mitten. Jäs på plåten 30-40 min och grädda sen i 250 grader, ca 10 min i nedre delen av ugnen.

Den lilla plutten från hålet i mitten brukade mamma baka in i nästa kaka, men det får jag inte göra för mina barn. De älskar de där små brödbitarna! (De syns uppe i högra hörnet.)

Det var lite extra roligt att väga upp mjölet idag. Maken var nämligen hemma hos svärfar en liten sväng idag. Där plockade han med sig en massa roliga saker som svärfar inte använder längre, bland annat den här fina köksvågen. Jag har visserligen en våg, men den klarar inte att väga tillräckligt tunga saker.

Visst blänker den vackert! Den kommer få bo på köksbänken, så har man den alltid till hands. Den skäms verkligen inte för sig.

Dessutom hade maken med sig en stoooor gryta hem. Sexton liter! Yippie!!! Min fyralitersgryta bleknar vid jämförelsen. Som om detta inte var nog så hade han även med sig ett par kardor (nu kan jag prova på att tova min ull) och en garnvinda. Eller vad det nu kan heta. En sån där som man sätter garnhärvan på när man ska nysta garnet, så att man slipper trasslet som blir när man måste hänga härvan runt en stolsrygg eller runt sina egna knän... Det har varit en bra dag idag!

Ett eget äppelträd

Med en väldigt dålig bild på några smått maskätna äpplen vill jag beskriva för er hur otroligt glad jag är över vårt äppelträd.


Trots att vi bor i ett hus från mitten av 1800-talet så har vi inte så många fruktträd. Tydligen strök de som fanns med vid en köldknäpp en sen vår. På baksidan finns bara två surbärsträd kvar, som dessutom sett sina bästa dagar. De ger dåligt med bär, och de som blir sitter för högt upp för att man ska kunna plocka dem.

På framsidan finns ett äppelträd. Det är obeskuret och har vuxit sig alldeles för högt. Äpplena den ger är inte särskilt fina - många är maskätna och de är så tunna i skalet att de lätt får stötmärken. Dessutom växer de flesta för högt för att kunna nås, så vi får i stort sett nöja oss med fallfrukten.

Ändå är jag så glad åt mitt äppelträd! Förra året blev något fel vid blomningen. Vi såg inte en enda blomma, och ännu mindre ett enda äpple. Jo förresten, ett såg vi. När det ramlat ner och låg halvruttet i gräset. Det var allt. Men i år... I år är det fullt med äpplen! Till och med en del stora. Det har hänt att alla våra äpplen ramlat ner redan som små kart, men i år kan vi nog hoppas på att få se hur de ser ut som fullmogna.


Naturligtvis kan jag inte tåla mig tills de är helt mogna, så därför har jag redan börjat fira mitt träd. Igår gjorde jag äppeldricka som nu står och gottar till sig i kylen. (Återkommer när den är klar.) Och idag har jag kokat lite äppelmos. Åh, vad det luktar underbart när man kokar äpplen!

Jag har ingen stor gryta, så det blir inte så mycket mos åt gången. Första satsen räckte precis till en stor syltburk. Andra satsen står på köksbänken och svalnar nu, så att jag kan frysa in den i påsar senare ikväll.

En del tycker att jag är så redig som syltar och saftar så mycket. Maken konstaterade krasst att de kanske förutsätter att jag orkar sylta och safta utöver allt annat hushållsarbete. Men jag gör ju nästan inget annat hushållsarbete. Min kropp fixar inte sånt så bra. Så jag syltar och saftar mest. Och inte för att vara duktig, utan för att det är kul. Eller kanske mest för att frukten och bären är gratis. Snål har jag alltid varit. Men mest är det nog för att det är något speciellt att äta och dricka något som man själv har gjort. Och som dessutom smakar gott!

Svamplycka

Som jag har längtat ut i skogen! Idag kom jag äntligen iväg. Tyvärr hade någon gått före mig och plockat alla stora kantareller. Å andra sidan tycker jag att de små smakar godare, och de är lättare att rensa.

Det fanns riktigt mycket taggsvamp. Precis lagom stora och väldigt fina. Ibland är de så maskätna. Jag har en väldigt bestämd känsla av att det bara är jag som plockar taggsvampen i "min" skog. Bra för mig! Dessutom är den riktigt god att ha i maten, och lättrensad dessutom. Jämfört med kantareller så krymper taggsvampen inte lika mycket när man förväller den. Det känns nästan, för de väger ganska mycket.

Det blev ungefär två kilo svamp. Det kommer vi stå oss på länge i vinter!