Fars dag...

Idag är det fars dag. Maken har varit bortrest sedan i torsdags och kommer hem först ikväll, så barnen ska snart förbereda lite saker tills han kommer. Min pappa firade vi redan igår. Jag hade helt missat att det är fars dag idag, så jag blev påmind först förra helgen. Så jag har stickat i panik för att bli färdig med pappas present. En halsduk och en virkad mössa som han kan ha när han promenerar utmed sjön med mamma. Jag är inte särskilt snabb på stickorna, så jag är glad att jag hann.

Jättedålig bild, men jag hade glömt att fota sakerna innan vi åkte och fick därför ta ett hos pappa, med alla barn springande runt fötterna och tankarna någon helt annanstans. Man ser ju inte ens alla olika färger på halsdukens ränder... Grå, vinröd, vit, brun och röd.


Idag borde jag röja här hemma. Det ser ut som... som om vi har alldeles för mycket saker och ingenstans att lägga dem. Men jag är trött idag. Och har ont. Så jag får fokusera på att orka allt jag har lovat barnen att göra idag. Hembakad pizza, lite pyssel och kanske ett spel. Hoppas att jag hinner virka färdigt något till auktionen också. Jag fick lägga det åt sidan lite när jag började på pappas saker.


Åh, det är alltid så jobbigt att få ont igen, efter att ha varit nästan helt smärtfri. Gillar det inte alls. Det sätter sig så på humöret också. Särskilt när jag ser allt omkring mig som jag skulle vilja orka göra, men inte kan. Som att städa. Men ibland får man bara släppa det och försöka fokusera på något annat. Släppa kraven. Både de krav man har på sig själv, och de som man tror att andra har. För vem bryr sig egentligen om att det är stökigt i min hall?