En skatt av kakburkar

Det har varit en social helg, tror inte att jag stickat en maska på två dagar. Igår var vi en sväng hos svärfar. Han bor ensam i ett stort hus fullt med saker. Saker som han gärna ger bort, om han inte använder dem. Han börjar bli gammal och tycker att det är lika bra att börja rensa ur hemmet nu. Så det händer titt som tätt att vi får med oss något hem. Julpynt, dukar och allt möjligt.

Den här gången hittade maken sin barndoms kakburkar, och blev väldigt nostalgisk. Och jag höll med om att de var fina. Så vi fick med dem hem. De har inte använts sedan svärmor dog för sex år sedan, och förmodligen inte på ett tag då heller.


Vissa är kanske i skrikigaste laget, men jag tycker att man bli så glad av dem. Tänk att fika i trädgården till sommaren, med kakor ur de här burkarna!

De finaste sparade jag till sist. Visst är de underbara? Får se till att fylla dem med något gott snart. Det ska vara bondkakor i en av dem här, säger maken. Det hade de alltid till jul.

Idag hade vi middagsgäster efter kyrkbesöket på förmiddagen. Väldigt trevligt! Barnen såg vi knappt av på hela tiden och vi vuxna pratade och skrattade i mun på varandra, precis som det ska vara.

De hade med sig en så söt liten blomma till oss. Från början växte det godis i den, klubbor för att vara exakt. Men de försvann ganska fort!

Äldsta dottern i familjen hade pysslat ihop den här fina ängeln, såg ni den på blomman? Jättefin!

Nu sitter jag och barnen vid varsin dator. Sonen spelar Batman och dottern skriver av en liten bok. Det är tydligen övning, för hon ska skriva en egen bok sedan. Sen blir det tv-soffan en stund kan jag tänka mig. Snart drar vardagen igång igen, barnen är bara lediga en dag till. Det kommer nog att bli både lite skönt och lite tomt att gå själv hemma igen.