Hade en så märklig dröm inatt. Den handlade om en björn. Av någon anledning hade jag tagit hand om den, eller räddat den på något vis. Den var väl lite tam på något vis, för den brukade ligga "i knät" på mig, så gott den nu fick plats... Samtidigt hade den kvar det vilda i sig, för jag var rädd för den. Jag insåg att den lätt skulle kunna skada eller döda mig om den ville. Björnen föstod också detta, och frågade mig om jag litade på den... Det gjorde jag inte helt utan trodde att den till slut skulle göra mig illa. Sedan är det scenbyte, jag håller på och klättrar uppför en träställning i skogen för att studera djur eller något sådant. När jag är minst tio meter upp i luften brakar stegen sönder, och jag blir hängande i en hand i ställningen. Björnen är nere på marken och får se detta, och reagerar snabbt. Först kastar den upp ett "paket" av granris som jag ska hålla i den dinglande armen. (Förstod inte då och inte heller nu vad det skulle vara bra för...) Sedan klättrade björnen i vansinnig fart upp på ställningen och drog upp mig i säkerhet. Jag kunde lita på den! Mer än på andra, tydligen, för de som varit med mig hade inte kunnat hjälpa mig. Björnen däremot var en skicklig klättrare och tvekade inte. Väl i säkerhet utbrast björnen: "Ska du inte tacka din Skapare? Så här:..." och så började björnen sjunga. Jag hade förväntat mig något djuriskt till någon djurgud, men han sjöng på melodin till Amazing grace, en sång om Kristus...
Märklig dröm... Vet inte var mitt undermedvetna fick allt det ifrån. Men ibland tycker jag man kan lära sig något av sina drömmar. Kanske vill den här drömmen säga att man inte ska se till det yttre... Den som verkar opålitlig utanpå kan vara den som är bäst att ha när det krisar sig, eller nåt... Allt är inte vad det ser ut att vara, helt enkelt!
No comments:
Post a Comment