Jag låg kvar i sängen ett tag, det brukar lätta lite efter någon timme. Jag låg och tittade ut genom fönstret, på träden och molnen. Det var tjocka, mörka moln på hela himlen. Precis sånt väder som får min kropp att värka. Men så plötsligt syntes blå himmel igenom en liten glugg, och solen sken igenom. Och det mörka molnet fick en kant av guld. Så vackert!Jag tänkte på mulet höstväder som får många att längta efter sol och värme. Jag tänkte på det det där som många säger - att vi behöver ha det svårt ibland för att uppskatta det som är bra i livet. Vet inte säkert om det verkligen är så.
Kom att tänka på årstider och väder som växlar. Då slog det mig. Se på växterna ute. De behöver sol och värme, javisst. Men de behöver även regn, det vet vi ju. Utan vatten torkar de ut och slutar växa. De krymper ihop. Pulvriseras till slut. Men den kalla vinden kan de väl inte behöva? Måste det storma och blåsa så? Jo, faktiskt.
På våren sätter jag frön inne i mitt kök. Jag vattnar och ställer krukorna ljust. Det växer. De små groddarna söker sig mot solen och ljuset. De blir allt längre. Men de blir inte stadiga alls. Om jag inte hjälper dem så bryts de lätt. Viker sig under sin egen tyngd. Knäcks av minsta stöt eller vindpust. Varför? För de är inte vana vid motstånd. De har aldrig känt någon vind som skakat om dem.
Jag sådde solrosor direkt i mitt land i våras. Det fanns en tydlig skillnad mellan den solros som började spira där, och de som redan hunnit en bit i köksfönstret. De där inne var långa och smala. Jag fick stötta dem med pinnar. Den som växte ute behövde ingen pinne till stöd. Redan från början var den stadig, med tjock stjälk. Det är den fortfarande. Den har haft över tjugo tunga blommor, och det har blåst starka vindar på den. Men den kan stå stadigt, för redan som liten vande den sig vid vinden. Blåsten fick den att utveckla en stadga som gör att den står pall även för de värsta höststormarna. Hur det gick för dem i fönstret? Vissa gick av, trots att vi försökte få stammen grov genom att blåsa och skaka på dem. Några blev stora, planterades ut och blommade, men de behövde fortfarande stöttning.
Kanske är det så med oss människor också. Att vi behöver utsättas med regn och blåst. För att växa och utvecklas. För att komma till den tidpunkt då vi får slå ut i blom. För att vi ska kunna stå kvar, trots att det stormar omkring oss. Att vi helt enkelt styrks av motgångar.Självklart behöver även vi solen. En växt som inte får sol, utan bara regn och blåst, kan mycket väl gå under. Den kan ruttna bort. Precis som vi människor inte kan stå ut med bara elände. Vi ruttnar, vi bryts, vi förbittras. Men en blandning av sol och skugga, regn och blåst, det är nog faktiskt vad vi behöver. För att må bra i ett längre perspektiv än bara här och nu.
Min solros har åldrats med värdighet. Den står fortfarande upp. Små fåglar kommer och äter av fröna som utvecklats i de nu vissna blommorna. Må jag också bli som den solrosen. Må vinden ge mig stabilitet, så att jag inte knäcks av stormarna som kommer i mitt liv. Må regnet ge mig styrka att växa, och den näring jag behöver för att bli en bättre människa. Må solen värma mig och få mig att spricka ut i blom, tacksam över värmen. Må mitt liv få en lyckad blandning, så att jag blir allt det jag kan bli, och sedan kan åldras med stolthet över vad jag varit, och har något att ge vidare till andra. 
Detta är vyn från dörren. Inte särskilt stort, som ni kan se. Handfat och tvättmaskin rakt fram (där det tidigare var en dusch), ett litet fönster och barnens tvättkorg i hörnet.
Här har vi spegeln i all sin prakt. Tidigare var den ljusblå med snäckor i övre vänstra hörnet och lena små stenar i nedre högra.
Närbild på rosorna. Jag har använt mig av en schablon i plast, som följde med ett scrapbookin-set jag fick en gång. De rosor som ser ut att ligga bakom andra målades sist. Då täckte jag de tidigare rosorna med papper i samma form som rosen, så att det bara kom färg mellan rosorna. Målade med hobbyfärg, och sedan ett lager spray-lack. Vilket var en dålig idé, eftersom den vita lackfärgen sprack upp av lacken... Men det gick ganska bra, det ser lite lagom shabby-chict ut nu!



Jag är uppvuxen med att man tar vad man har, så när möbleringslusten dök upp dök jag i min tur ut till vårt uthus för att leta lämpliga objekt. Det här är ett gammalt köksskåp som jag har målat om. Egentligen är det ett överskåp, men vi tog bort dörren och satte små fötter under det istället.





Istället blev det vinrött på utsidan och gammelrosa inuti, med svarta detaljer. Lite mörkare än på bilden, här ser den nästan helt rosa ut. Svårfotad! Rosorna hade jag en schablon till, och texten är skriven på frihand (vilket förklarar varför den är sned).

Båda mönstren är mina egna, men det var första gången jag gjorde torgvantar med halva fingrar. Jag fick tänka till lite för att få till det utan att behöva krångla till mitt enkla mönster, men jag tycker att det blev riktigt bra till slut.
För en tid sedan beställde jag en skojig bok - 100 blommor att sticka & virka av Lesley Stanfield. Jag har suttit och bläddrat mycket i den, men nu har jag kommit igång att testa en del mönster.
Här är två olika sorters rosor. Den vänstra är i ull, men blev inte jättebra i just det här garnet. Det mönstret går ut på att man först virkar en lång rad lm, och sedan virkar blomblad i allt större format utmed dessa. Sedan virar man ihop dem och syr ihop.
Så nu håller jag på att sticka något svart, halsduksaktigt som den här rosen ska få pryda. Det går plågsamt långsamt framåt, så vi får väl se vad slutresultatet blir. Har inte riktigt tålamod för projekt som tar mer än två tv-kvällar att slutföra, hehe. Men vem vet, jag kanske får upp farten?
.jpg)
I det röda hjärtat är texten "now and forever" och i det rosa "true love", och så ett hjärta emellan. Det är en liten anspelning på presenten från min syster - en målning på läder som handlar om evig kärlek. 




.jpg)
.jpg)
.jpg)



Just att vänta är nog den svåraste delen... Har en känsla av att jag kommer gå och pilla på dem hela tiden för att se om de är färdiga. Men det är nog bra att vänta lite extra, så att de är riktigt torra och håller formen som de ska. Sen när de är färdiga ska jag visa hur det blev.



Eftersom det var ett barndop vill jag ha lite biblisk/kyrklig prägel på det hela, så dockan är i själva verket en ängel. Hon är tillverkad helt i linne och bomull. Stoppningen i armar, ben och huvud är vanlig bomullsvadd, kroppen och innerpåsen är linne, vingarna bomullstyg och hår och klänning är virkade i bomullsgarn.




.jpg)
.jpg)