Smaskiga morotsscones!

För en tid sedan kom dottern över ett recept på morotsscones, och sedan dess har hon med jämna mellanrum påpekat att vi borde baka dessa. Jag har varit måttligt entusiastisk eftersom jag inte tycker att scones är så vidare gott. Idag fick hon dock sin vilja igenom, vilket jag så här i efterhand är väldigt glad för. De var nämligen jättegoda! Därför tänkte jag dela med mig av receptet.

Morotsscones (4 st)

• 8 dl vetemjöl
• 2 dl grahamsmjöl
• 1 tsk salt
• 4 tsk bakpulver
• 100 g mjukt smör
• 2 rivna morötter
• 2 dl riven ost
• 4 dl lättfil
• ev valmofrön och/eller solrosfrön

Blanda mjöl, salt och bakpulver i en bunke. Lägg i smöret och knåda med fingrarna till en grynig massa. Häll i morötter och ost samt lättfil. Rör samman till en deg.

Dela degen i fyra delar. Platta ut på plåt till runda kakor, ca 15 cm breda. Skåra kakorna i fyra delar. Strö ev på frön.

Grädda ca 15 min i 225 grader.

Sen njuter du med smör och ost. Smaskens!

Kuddarna klara

Nu är äntligen mina fina kuddar klara. Och jag är så nöjd!

De blev precis lagom färgglada. De lyser upp min fina röda soffa alldeles utmärkt utan att ta över.

Och det grå linnetyget på baksidan passar perfekt! Jag så är glad att jag väntade på det rätta tyget. När jag gör något vill jag att det ska bli klart så fort som möjligt. Har jag inte rätt grejor hemma drar jag ofta till med något annat, som inte alltid passar lika bra. Men jag börjar lära mig nu - det är bättre att vänta lite och få det som man egentligen vill ha det!

Mattrasor och musklänningar

Dottern löste mitt dilemma med musen igår. Hon gav mig genast order om att göra ytterligare en klänning med hårband. Sagt och gjort. Nu ska jag bara göra en fin förpackning så får det räcka. Om inte dottern kommer med ytterligare krav vill säga.

Testade något nytt igår också. Jag virkade med mattrasor för första gången. Jag gillar när det blir resultat fort, och det blir det. Konstigt vore det annars, med remsor på 3-4 cm och virknål nr 8. Men oj vad trögt det var att dra "tråden" genom öglorna! Är förvånad att jag inte har träningsvärk idag.

Tyget jag använde är inte det snyggaste, men man måste ju testa på något. Behövde något att lägga alla små garnnystan i vid fåtöljen där jag sitter och virkar. Har en viss benägenhet att bre ut mig, så alla sammanhållande verktyg är bra! Detta var som sagt mest ett test, men jag kommer absolut att virka med mattrasor fler gånger.

Kuddfodral och en liten mus

Äntligen! Igår köpte min snälle make tyg åt mig. Otålig som jag är har jag rotat runt i alla mina gömmor för att se om jag kunde hitta något att använda till baksida på mina kuddar. Men icke. Men nu ligger en bit fint grått linne och väntar på att bli tillklippt och fastsytt.

Igår tillbringade jag kvällen med den här lilla varelsen. Dottern ska på kalas igen till helgen, och då den lilla kanin fick de små töserna att dra efter andan tänkte jag fortsätta detta vinnande tema. Med lite variation givetvis. En mus blev det alltså den här gången.

Måste säga att den gick betydligt fortare att göra, nu när jag redan hade gjort en liknande figur. Ofta brukar jag tröttna och hela tiden vilja göra nya saker, men jag kanske har misstagit mig där. Den första av allt tar ju uppenbarligen längre tid att göra eftersom jag då under arbetets gång måste tänka och prova mig fram. Jag följer ju sällan färdiga mönster. Ibland krävs det många försök innan jag får till det. Antagligen har jag fått för mig att det tar lika lång tid igen om jag gör en till... Tänk så fel jag hade!

Den lilla kaninen fick en säng och två ombyten, men jag är lite osäker på hur jag ska göra med musen. En väska och en uppsättning kläder är klar, men sedan då? Hmmm... Själv tycker jag att den känns ganska färdig nu, men en sexårig tjej kanske vill ha fler saker att pilla och leka med? Jag kanske gör några småsaker att lägga i väskan.

Hoppas nu att dottern inte förkastar det jag gjort! Kläderna gjorde jag när hon somnat, så jag har kunnat göra som jag vill. Med kaninen skulle hon bestämma hela tiden. Det är lättare att vara kreativ när man styr själv!

Det gick fort!

Tänk om allt vore lika snabbvirkat! Det tog bara ett par timmar att göra den här ponchon. Billig var den också, jag hittade garnet på rea för tio kronor nystanet. Tyvärr hade jag bara två nystan, annars hade jag nog gjort den lite större. Men den funkar fint så här, och dottern är förtjust i den! Garnet är i luddig fleece, så den värmer gott och är riktigt mjuk och go'.

Poncho till dottern

Jag har börjat på ett nytt projekt, som är tänkt att bli en poncho till dottern. Det går fort framåt eftersom garnet är så tjockt. Virknålen är på 8 mm....

Nackdelen med garnet är att det är så fluffigt och olika tjockt att det är svårt att se maskorna, så jag fick anpassa mönstret efter det och göra det väldigt enkelt för mig. Började med hålet för huvudet, sedan gör jag en stolpe, en luftmaska varvet runt. Mitt fram och mitt bak en stolpe, två luftmaskor, en stolpe i samma maska. Nästa varv gör jag stolparna runt luftmaskorna för enkelhets skull. Vi får väl se hur det blir när den blir färdig. Dottern hoppas på att kunna ha den på onsdag, när hon börjar skolan.

Innevantar

Vet inte hur det är med er, men jag blir ofta kall om händerna. Det bidrar säkert att jag har besvär med mina leder. Ibland stelnar de till. Då hjälper det att hålla sig varm. Därför har jag gjort dessa "innevantar". Har gjort en liknande modell för utomhusbruk, men de var mycket tjockare och därmed klumpigare. Dessa kan jag utan problem ha på mig när jag virkar eller vad jag nu håller på med.


Lite förvånad över färgvalet dock... Brukar inte gilla så sockersöta saker. Samtidigt behöver jag något färgglatt de dagar jag har ont, det hjälper till att hålla humöret uppe. De påminner mig om polkagrisar, och det gillar jag!

Kalasklart!

Nu är den lilla kanin färdig! Med tillbehör och allt. Två uppsättningar kläder, ett halsband, ett par skor och en säng. Pilligt var det och tid tog det, men kul givetvis! Det mesta är virkat, utom tröjan som är stickad och madrassen som är sydd av filt med vadd i. Och så halsbandet givetvis... Dottern har varit med och bestämt designen en del, eftersom det är till hennes kompis.

Sängen är en liten skokartong som klätts med presentpapper både utanpå och inuti. Jag använde mig av decoupagelim för att få det att sitta bra.

Här är hon på plats, på med locket och ett presentsnöre så är det klart för kalas! Faktiskt så är hon just överlämnad, och jag fick veta att hon blev uppskattad.

Barnen bakar

Sonen är på bakhumör och lär sin lillasyster att baka chokladbollar. Med och utan choklad. Han har större tålamod med henne än vad jag skulle haft! Det är riktigt härligt att lyssna på dem.

De ville ha färgglatt strössel, men det hade vi inget. Därför hade de plockat fram mintströssel, citrusströssel och violströssel, och tänkte blanda... Maken och jag påpekade försiktigt att det kanske inte skulle bli jättegott. Vad gör man då? Jo, fram med pärlsocker och hushållsfärg! Blanda färgerna var för sig med pärlsockret, och blande sen alltihop. Et voilà - färgat "strössel".

(Önskar att jag hade en bättre kamera. Det blir så tråkiga bilder med mobilen. Men det är väl bättre än ingenting!)

Det tar sig

Lilla kaninen har blivit mer än bara ett huvud. Tanken är att hon ska ges bort i födelsedagspresent till en 6-åring på söndag. Innan dess ska jag göra ett täcke av de små mormorsrutorna, förfärdiga en säng samt lite mer kläder. Dessutom lutar det åt att jag gör om benen. Den ena foten är sned, och jag skulle nog ha stoppat i lite vadd ändå. Lät bli eftersom armarna blev så bra utan vadd. Tycker skorna är pinsamt klumpiga, ska nog virka i ett tunnare garn när jag gjort nya ben. Enda problemet är väl att jag tycker det är så tråkigt att göra samma sak flera gånger...

God eller älskande?

Satt och funderade i fåtöljen nyss. Apropå vår bil, som vi köpte begagnad för en månad sedan. Vi fick ett brev på posten där det stod att bilen har körförbud eftersom tidigare ägare inte har betalat skatten. När vi köpte den sa man att skatten var betald och klar... Efter diverse samtal fick maken veta att den som är skyldig att betala skatten för vår bil har ca 120 bilar, varav 50 har skatteskulder... Med andra ord är det något de satt i system av någon anledning. Något vinner de väl på det, antar jag. Vi å andra sidan får inte köra bilen förrän skatten är betald. Förre ägaren lär inte göra det, så det får vi göra själva. När vi har råd, vill säga, vilket dröjer några dagar.

En del vill ju hävda att människan är av naturen god. Andra menar att hon är av naturen ond. Jag tror att allt Gud skapat är gott, även om det på en del plan gått utför sedan dess. Och människans inneboende godhet har jag många gånger svårt att se. Godhet är för mig att man ser längre än till sig själv och handlar helt osjälviskt, till någon annans nytta. Det ser man inte ofta hos människor. Jag kan bara se till mig själv. Det är inte naturligt för mig att vara osjälvisk. Visst kan jag se till andras bästa ibland, särskilt när det gäller någon jag älskar. Men gäller det någon annan så sätter jag hellre mitt eget intresse först. Inte särskilt mycket godhet i det.

Därför funderar jag på om det kan vara så att människan inte ska ses som av naturen ond eller god, utan av naturen älskande. Kan det vara så? Alla människor älskar något, och utifrån det handlar vi. Vad det är vi älskar varierar stort, alltifrån andra människor till pengar och makt. Kan det vara så att vi finner det vi kallar godhet när vi lyckas styra vår kärlek rätt? När vi lyckas vända den till att omfatta alla vi möter. Som Moder Teresa ungefär. Så att vi inte fastnar i egenkärlek, eller kärlek till pengar och struntar i vad som händer alla omkring oss.

Bara en liten tanke.

På virknålen just nu.

Framsteg

Nu är alla små blommor färdigvirkade och väntar på att virkas samman till ett kuddfodral. Vanligtvis brukar jag tröttna på att göra samma sak många gånger, men de här blommorna var riktigt roliga att göra.

Funderar på att sätta ihop dem så här. Har valt att låta samma färg gå igen i rutorna som gränsar till varandra. Tycker att det gör det hela mindre rörigt, eftersom de färger jag använt är ganska olika. Den blir ändå tillräckligt färgglad.

Den randiga kudden är nästan färdig. Jag måste bara fundera ut vad jag ska ha för baksidor till kuddarna. Tänkte inte virka dem, utan sy ihop något. Eventuellt får makens utslitna beiga jeans sätta livet till.

Trots att jag har använt olika garn och färger till kuddarna (den blommiga i bomull, den randiga i akryl/ull) tycker jag att de matchar varandra riktigt fint!

På g

Tror bestämt att jag börjar bli virkberoende. Så fort en sak är färdigvirkad så måste jag komma på något nytt projekt. Litet eller stort. Är lite sugen på att virka en filt, men vet inte om jag är redo för ett så stort projekt riktigt än. Vi får se.

Just nu håller jag på att virka kuddfodral till två soffkuddar. Vill ha det lite färgglatt i min röda soffa. Dessa blommor har jag hittat hos My Rose Valley. De går väldigt fort att göra, vilket jag gillar.

Det andra fodralet blir randigt. Vet inte vad tekniken heter, men man virkar stolpar fram och tillbaka. Men istället för att virka i maskorna från förra varvet så virkar man i mellanrummet mellan stolparna, så att stolparna förskjuts lite. Detta ger en taggig effekt som jag gillar. Går superfort att göra också! Får väl visa upp kuddarna när de är färdiga. Måste bara hitta en bra baksida också. Den vill jag inte ha virkad, utan i något grovt tyg. Tänkte kolla på Hem och Hobby efter någon billig löpare som jag kan slakta. Det borde funka fint!

Bittert

Förra året gjorde vi så god inlagd squash. Därför bestämde vi oss för att odla egen i år.

Jag förodlade ett gäng inomhus, varav 15 planterades ut. En överlevde... Men den plantan är nu stor som ett hus, och för några dagar sedan räknade jag till sju växande små squashar på den. Och i förrgår var två stora nog att skördas. Lycka! Glad i hågen tog jag in dem och började tärna en del till en sallad. Ivrig som jag var tog jag en smakbit. Och spottade ut den på skärbrädan med ett tvi! Jag har aldrig i mitt liv smakat något så beskt och bittert! Blää!

Så nu är mina stackars squashar destinerade för komposten. De till och med luktar beskt... Vet inte vad det beror på, möjligtvis har de fått för lite vatten. Gurkor och squash är tydligen väldigt vattenkrävande och måste vattnas varje dag om det inte regnar tillräckligt. Ska försöka vattna plantan i fortsättningen så får vi se om de som växer till nu smakar bättre.

Dåligt minne

Ibland känns det jobbigt att inte kunna leva upp till människors förväntningar. När det gäller saker man gör, men även hur man är. Vad man kan och inte kan.

Imorse ringde vår pastor och pratade lite. Han ville kolla läget eftersom han hört att jag var sjuk. Sen frågade han hur det gick när jag predikade senast. Vilket var för ganska exakt tre veckor sedan. (Känns mycket längre, kan jag lova!) Jo, det gick bra! Vad pratade jag om då? Eh.... tja.... Till slut kom jag på att jag läste bibelstället där Abraham ska offra Isak. Men jag kunde inte komma ihåg vad jag hade sagt mer, eller vilket ämne predikan hade. Och jag märkte att han tyckte att det var lite konstigt att jag inte kunda komma ihåg.

På ett sätt kan det kännas pinsamt. Att jag inte mindes.

Men så är det ganska ofta. Att jag inte minns. I början fick jag panik och mådde jättedåligt över det. Nu har jag bestämt mig för att slappna av och inte göra någon stor grej av det. Minns jag inte så minns jag inte, och det är inte mer med det. Vad kan jag göra? Men andra förväntar sig att jag ska minnas. Och då känns det jobbigt. Att känna andras krav, även om de inte menar det så.

Jag glömmer. Ofta. Mycket. Fort. Men inte alltid, och inte allt. För mig är det bara något jag måste acceptera. Och jag tror att jag gör det. Men det är jobbigt när andra inte kan förstå.

Jag kom på vad jag predikat om, när vi lagt på. Att förtrösta på Gud, lita på att han tar hand om oss. Att ha vår trygghet hos honom, inte i yttre saker som inte håller att luta sig mot. Nu när hjärnan hittade rätt kan jag nästan upprepa hela predikan. Men inte då, då fanns den inte.

Tänk vad skönt om man slapp att alltid förklara sig och sin kropps egenheter. För det känns som att jag måste. Som att folk tror att jag glömmer för att jag inte bryr mig eller tycker att det är viktigt. Så är det ju inte. Jag bara minns inte.

Blommig handväska

Nu är äntligen min handväska klar! Det känns som om jag har virkat på den här hur länge som helst... Visade blommorna i ett tidigare inlägg. Den blev inte riktigt som jag tänkt mig från början, men helt klart godkänd. Hade inget mönster för själva väskan utan hittade på allt eftersom. Är inte världsbäst på att visualisera dock, men jag kanske gör ett nytt försök. Vem vet?

Jag virkade ju en väska tidigare i somras, men den här är stor nog att rymma mer än plånbok, nycklar och mobil vilket den förra inte gjorde. Vilket brukar behövas, särskilt när man har barn.

Röda krusbär

Vi fick komma hem till några bekanta och plocka bär för några dagar sedan. Både vinbär och hallon, men framför allt röda krusbär. De andra bären slängde vi i frysen eftersom vi skulle iväg på lite semester, men det vågade vi inte. Buskägarna hade nämligen gjort sylt och kräm på frysta bär förra året, och det hade smakat väldigt illa. Därför vågade vi inte chansa utan paniksyltade alla bär vi plockat. Vilket blev en del, då vi fått med oss åtta liter hem... En liter fick dock mamma, eftersom hon är galen i krusbärssylt.

Först kokades det sylt, som avsmakades till havregrynsgröt till frukost. Smaskens! Var lite osäker på hur det skulle kokas eftersom vi blivit varnade, men jag lyckades hitta ett recept för just röda krusbär. Proportionerna mellan ingredienserna stämmer för vanligt syltrecept dock.

Röd krusbärssylt

1,5 - 2 liter röda krusbär ( ca 1 kg)

0,5 dl vatten

0,5 kg syltsocker

Koka rensade bär och vatten i 10 min.

Mosa de kokta bären med tex en potatisstöt, eller mixa med stavmixer.

Häll i socker och låt koka i 5 min. Gör ett syltprov på en kall tallrik och kontrollera att det stelnar. (Dra ett streck i sylten och se att den inte rinner tillbaka.)

Häll upp på burkar.

Sedan blev det krusbärssaft och krusbärsmarmelad med en touch av vanilj. Smaskens det också! Krusbärsmarmeladen är lättsockrad, så den var sur så det räckte till! Men i rätt sammanhang är det fint. Följ länkarna för att hitta recepten.

25-årskalas

Var på 25-årskalas i veckan. Väldigt trevligt! Gjorde ett litet kort, så klart! Hade precis fått hem lite nya saker från scrapbooking-klubben jag är med i, och det bidrar alltid till inspirationen. Får väl se hur länge jag håller på med just den här vikningen, men än så länge känns den ny och rolig!

I väntan på inspiration

Jag har börjat samla på mig allt mer hobbymaterial. Men jag gör det med (ganska) gott samvete, för jag märker att jag gör av med mycket av det. Det har tagit en hel del på mitt garnlager den sista tiden, så jag har handlat lite nytt nu på semestern.

Utmed Nissastigen (väg 26) på väg hem från kusten fick vi se en stor skylt som signalerade tyg och garn. "Stanna!", skrek jag till maken... Vilket han gjorde, gullig som han är. Hittade både bomullsgarn och akrylgarn som jag tror jag kommer få stor användning av. Plus ett stort nystan Crisp, liknande det jag gjorde min sjal i kärleksknutar av. En härlig turkosfärg som nog blir en väldigt härlig sjal!

I helgen var vi med maken på Äventyrslandet på Kinnekulle där han jobbade. Där fanns en liten stuga med hantverk som jag nästan missade. Som tur var gick familjen in där i jakt på brända mandlar, och kunde så tipsa mig om naturfärgat garn. Så det tog jag med mig hem. Fantastiska färger! Det gula och gröna garnet är färgat med björk och hundkex, det orangea med krapp (någon sorts bark tror jag) och det lila med bresilja, som är en missfärgning på träd. Måste komma på något riktigt speciellt att göra av dessa garner.

I en påse ligger ullen jag köpte på hantverksbyn och väntar på mig. Vi måste bara hem till svärfar och se om han har svärmors kardor i gömmorna.

Och sen har vi ju lädret som vi köpte på slöjdmässan i Hjo... Det ska ju bli en liten läderpåse till sonen utav det. Men det räcker till mycket mer!

Tycker det är så roligt att skapa! Helst skulle jag vilja göra saker och sälja, men jag vet inte riktigt hur jag skulle bära mig åt med det. Det kostar dock en del att hålla på som jag gör nu, så en inkomst på det hela vore ju inte fel. Dessutom kommer jag snart ha gjort mer saker än jag har användning för.Men det känns som om jag borde vara extra duktig på något, och inte småfuska med lite allt möjligt som jag gör nu. Vill ju inte att känslan ska vara att jag bara gör halvdant krimskrams... Men det kanske ger sig med tiden. Tills dess fortsätter jag att vara kreativ!

Älskar mitt trädgårdsland!

Igår gick jag ut till landet för att se om det var läge att skörda lite brytbönor (haricots verts). Det var det! Jag älskar verkligen att gå ut till trädgårdslandet och hämta in mat.


Hade inte riktigt tid eller ork på kvällen, så jag förvällde dem imorse istället. Så skön känsla när de mjuknat, man blir riktigt sugen... Fast de här hamnar nog i frysen. Det finns mer att hämta i landet om ett par dagar.

Long time...

Här har det inte hänt mycket på ett tag...

Vi har varit på en veckas semester. Just nu sitter jag och smågråter lite för att jag lyckats radera alla bilder från när vi var på Leos Lekland i Borås. Eftersom det regnade vår första dag i Borås fick djurparken vänta, och det gjorde minsann inget! Fullt med klätterställningar, bollhav och studsmattor. Ungarna roade sig kungligt i flera timmar, även om det slutade med ett blått, svullet finger för sonens del.

Men alla bilder från semestern har jag inte raderat! Dag två tillbringade vi på Borås djurpark, hela åtta timmar blev det... Skönt att inte behöva stressa runt, utan titta på allt i lugn och ro. Perfekt väder var det också, något över tjugo grader och lite halvmolnigt. Alla djur var ute och rörde på sig, med andra ord. Vi såg både järv, lodjur och varg. Sist vi var i parken var det trettio grader och sol, så många djur låg och tryckte någonstans utom synhåll.

Dottern var ivrigast över att få spana in zebrorna på savannen, vilket hon gör här. Hon är nu en mycket stolt ägare till en aluminiumflaska med en zebra på, som hon ska ha på skolutflykter.

Sonen imiterar här sina favoriter: aporna! Vi fick se en hel del bus, inkluderat orangutanger som plockade näckrosor och bäddade med täcke och kudde under ett träd.

Dessutom fanns det en massa roliga ställen att leka på. Bland annat en "rävlya". Skönt för föräldrar att kunna sitta och vila benen en stund medan barnen leker. Förstår inte hur de orkar!?

Efter Borås drog vi snabbt vidare till Gullbrannagården söder om Halmstad. Visserligen en bit att gå till stranden, men å andra sidan blir badandet mer av en utflykt då, och utflykter är ju mysigt!

Det är fascinerande med sanddyner! Sandstranden är riktigt lång här. Och full med snäckskal. Så pass att det gjorde ont i fötterna att gå i sanden, för det var så fullt med skal. Givetvis plockade vi med oss en del hem, som vi får göra något roligt av.

Det roligaste var vågorna, tyckte barnen. Vi fick ta dem i handen och gå ut tills de inte bottnade längre, så låg de där och flöt med badringar och armpuffar. Förut har de varit lite rädda för att bada så här men träning i bassäng i vinter har hjälpt, det märks tydligt.

Sen har vi givetvis käkat en massa glass! Smaskens...

Sen finns det ju somliga som äter med hela ansiktet...

Efter två härliga dagar vid havsstranden kom regnet. Först lite fint, så vi hann spela minigolf. Sen lite mera, så att vi köpte godis som vi myste med i husvagnen. Sen ännu mer, så att vi fick täta ventilerna i husvagnen för att inte få vatten i sovsäcken. Och massor när vi skulle ta ner förtältet... Men vi hade haft det så mysigt att vi var glada ändå!