Ont!

Ont. Vill att det ska gå över... Vill att någon ska se rakt genom mig - se vad som är fel. Och hjälpa! Vill inte prata om det, samtidigt som jag vill. Vill att alla ska förstå. Inte tycka synd om och säga "Usch då! Stacars dig!" och gå vidare. Vill att de ska förstå hur det känns inuti. Hur det känns att ha ont utan att ha gjort något. Hur det känns att inte orka. Hur det känns när man vill och önskar men inte kan. Hur just jag har det, utan att jag behöver förklara det. Måste jag förklara så känns det som ursäkter, som att jag inte duger. Jag vill duga. Oavsett om jag är frisk elller inte. Men just nu duger jag inte till något - jag har bara ont! Kommer det att bli bättre? Eller bara sämre???