På strumpstickorna

Maken har önskat sig ett par vantar (minst), så nu går strumpstickorna varma. Testar att sticka med lite mönster, snäppet mer avancerat än bara randigt. Snyggt blir det, men det är lurigare än jag trodde att få det tillräckligt löst. Det är ju trevligt om han kan få i handen...
Tror att jag ska göra något liknande till mig själv senare. Gillar verkligen mönstret!

Första paret

Igår kväll blev jag färdig med mitt första par tumvantar. Lite lustigt att jag stickat fingervantar tidigare, men inte tumvantar.

Dessa är stickade i Svarta Fårets raggsocksgarn. De blev ganska täta, så förhoppningsvis värmer de bra. De är till min bror. Han behövde ett par nya vantar att ha i skidspåret, för hans skidvantar fick inte plats i handtagen på stavarna. Jag hoppas att de kommer till användning!

Mössor och skor åt alla

Äntligen kan jag visa upp alla handarbeten jag jobbat med före jul! Det går ju inte att visa upp blivande julklappar här...

När jag visade upp de pyttesmå converse-tossor som jag gjorde som välkomstpresent till en liten bebis, fick jag genast beställningar på tre par till, fast i större storlek. Två par rosa och ett par svarta. Mönstret till den större storleken finns här.

Min syster önskade sig mössor till alla barnen i hennes familj. Och till sig själv också...

Till min systers bonuspojke stickade jag en likadan mössa som jag gjorde till min man, fast i enbart det grå-svarta garnet. Den uppskattades verkligen, för jag såg honom knappt utan mössan på hela julen...

Systerns äldsta son fick en mössa i det härliga ullgarnet Dream från Svarta Fåret. Först var det svårt att hitta ett passande mönster för ett så tjockt garn som gick ner lite över öronen, men till slut hittade jag ett perfekt mönster på Garnstudios sida. Tofsarna lade jag till själv.

Tvillingpojkarna fick likadana mössor i olika färger, med tofsar på huvudet och öronlappar. Jag visste precis vilken typ av mössa jag ville göra, så jag blev jätteglad när jag hittade precis ett sådant mönster som dessutom passade med garnet. Det är samma garn som till maken och pojkarnas storebror, Big Trend från Marks & Kattens.

Till min syster blev det en virkad mössa. Mönstret hittade jag här, via Mönsterarkivet. Den är virkad i dubbelt garn, en tråd Svarta Fårets raggsocksgarn och en tråd av det randade garnet Alva från Svarta Fåret i akryl, polyester och alpacka.

Nu står sonen och flåsar mig i nacken för att få ta över datorn, så jag får väl sätta mig och sticka färdigt ett par vantar till min bror. Mina första tumvantar!

En del av allt jag skulle bloggat om...

Det var så mycket jag hade tänkt blogga om före jul. Julgodis och julpyssel, pepparkakshuset osv. Tyvärr räckte inte tiden till, och datorn var för det mesta upptagen. Så lite av det visar jag nu i efterhand.

De här ljuvliga små stjärnorna hittade jag på en blog jag följer, Room on the left. Där finns en beskrivning (på engelska) och fina bilder på hur man gör dessa. Principen är att du klipper ut en kvadrat, mina är 9-12 cm, viker den fram och tillbaka som en smällkaramell sex gånger och häftar ihop den. Sedan klipper man på baksidan för att få uddarna spetsiga. Även om du inte kan engelska så bra så har Marilyn jättefina bilder där du ser precis hur du ska göra. De är rikigt enkla att göra.

Jag gjorde en liten hög med stjärnor, och har lagt ut dem lite varstans.

Här är barnens fina pepparkakshus som jag länge tänkt visa för er. De pyntade hälften var i år, det första kortet visar dotterns sida av huset. Får väl erkänna att jag hjälpte henne lite, hon har inte riktigt tålamodet att göra så här stora projekt.

Och sonens sida. Granarna har de gjort själva i marsipan, men snögubben är köpt. Snölyktan limmade han ihop av flirtkulor, och dessutom murade han en svinstia av sockerbitar och godisremmar till marsipangrisarna. Jag tror att detta är det charmigaste pepparkakshus vi haft! Nytt för i år var också att vi satte ihop det med smält blockchoklad. Det tog lite tid innan det stelnade, men det var lättare att hantera än smält socker. Särskilt när man är ensam hemma med barnen...

Inbjudningskort

Idag har dottern med sig inbjudningskort till alla i hennes klass. Hon skulle få dela ut dem på samlingen, och var väldigt nöjd med detta.

Hon fyller sex år på juldagen, så hon brukar ha sitt barnkalas någon gång under jullovet. I två år har det varit prinsesskalas med bara tjejer bjudna, men i år kommer som sagt hela klassen och temat är maskerad.

Vi gjorde ganska enkla kort. En tårtstämpel på en bit cardstock och text med guld- eller silverpenna och lite skuggning. På det här har dottern hjälpt till att skriva. Sedan klistrade vi fast pappret på ett mönstrat papper, olika för varje kort, och avslutade med silver- eller guldprickar med glitterlim. På baksidan har vi skrivit inbjudan för hand. Det var en verklig utmaning. Jag är väldigt hostig just nu och går därför på full dos av min astmamedicin, vilket gör mig nästan konstant darrig. Att då sitta och skriva femton inbjudningskort är inte helt lätt. Har nog aldrig haft sådan skrivkramp förut, haha!

Veronica

Igår såg jag ett så inpsirerande tv-program på tv4 fakta - På liv och död. Det är en amerikansk dokumentärserie i sjukhusmiljö från 2002. Just detta program handlade delvis om Veronica, en kvinna med cancer. Hon hade någon form av skelettcancer sedan minst fyra år, och man hittade nya tumörer i hennes kropp ungefär varannan månad. Hon hade fått operera bort allt brosk i näsan och amputera ena benet.

Ändå var hon hela tiden på så gott humör. Alltid med ett leende på läpparna. Istället för att bli deprimerad över vad livet gett henne valde hon att se det positiva i livet. Hon var tacksam över alla underbara människor hon fick möta på sjukhuset, och alla möjligheter att växa och utvecklas som människa. Hon tyckte själv att hon hade ett underbart liv! Och så sitter jag här hemma och gnäller för att jag är förkyld...

Jag tror att vi har mycket att lära av varandra, och jag lärde mig verkligen något av Veronica. Att se det positiva i tillvaron och vara tacksam för allt. Det gynnar oss själva i längden. Hon hade kunnat välja att bli bitter och besviken över allt elände som drabbade henne, men vad hade det hjälpt? Istället spred hon glädje och gladdes över det vackra i livet. Uppriktigt. Sådana människor imponerar på mig! Och får mig att vilja ta efter och bli likadan.

Något som särskilt tog tag i mig var när hon under en jobbig period sa: "There will be brighter days." (= det kommer att komma ljusare dagar). Det är ju så sant. I våra ögon hade hon kanske ingen ljus framtid, eftersom hennes sjukdom blev värre. Men hon kunde fortfarande se fram emot de ljusare dagarna. Hon var tacksam och glad för dem. Har vi kanske blivit bortskämda med sagans slut: "... och de levde lyckliga i alla sina dagar"? Vem är lycklig alla dagar? Kanske den som även en hemsk dag kan lyfta blicken och se fram emot bättre och ljusare dagar.

Barnens pyssel

Har ni sett vilken fin ring jag fått?

Sonen hade pysseldag i skolan igår, och kom hem med en massa ringar på fingrarna. Hans kompis hade kommit på att man kunde vira benen på pappersklämmor (jungfruben) runt fingret till en ring. Sonen tog det hela ett steg längre och limmade på paljetter. Så enkelt, och så fint!

"Bling bling" kallar han dem, och gör lite hiphop-moves.

Den här söta tomten hade han fått göra också. Den åker kälke.

Dottern hade med sig den här söta tomten hem efter sin pysseldag. Den ska hänga i granen, sa hon bestämt.

Jag tycker att den har så gullig uppsyn! Snart ska vi visa er pepparkakshuset vi satte ihop igår. Vi ska bara göra färdigt trädgården först.

Tv-rummet som nytt!

Här har det varit ganska tyst på sistone. Jag har nu haft ett eller båda barnen hemma i tio dagar, mer eller mindre sjuka. Feber, hosta, och ett fall av falsk krupp så vi fick åka till akuten. Förvånande nog var det sonen, som nio år gammal aldrig haft krupp förut. Dottern brukar ju drabbas då och då. Men nu verkar de må lite bättre, även om de hostar en del.

Det mesta jag gör i handarbetsväg numera är till julklappar, så jag törs inte visa upp något just nu. Men jag lovar att visa upp det senare.

Så här före jul brukar de flesta städa och göra fint i sina hem. Här har jag istället ställt till med en otrolig röra, och än är det inte över. Jag fick först för mig att göra iordning ett soffbord till tv-rummet. Det är egentligen en del av hallen på övervåningen, och ganska trångt. Därför har vi bara haft ett mycket litet bord att ta fram vid behov. Men det har inte riktigt räckt till.

Så jag gick ut på loftet och hämtade in mamma och pappas gamla hörnbord. Jag var dock tvungen att göra något åt det, eftersom en grannkatt tagit sig friheten att märka revir på det. Usch och fy! Så jag slipade och spacklade, tog bort reliefen på sidorna och målade om det.

Vitt, med sidor i grått. Det känns som ett helt annat bord nu, även om jag inte direkt är någon målarmäster... Och det blev perfekt i storlek. Det var bara ett problem...

... det blev ganska trångt på golvet. Med bordet, filmhyllan, ett par sittpuffar som används som fotpall och lite extrakuddar, barnens prylar och min handarbetskorg gick det knappt att ta sig fram. Lösningen fanns också ute på loftet.

Två tråkiga hyllor med glasdörrar i lackad furu bara väntade på att bli förskönade. Från början var planen att måla dem vita, helt enkelt. Tills jag kom på att jag egentligen inte tycker att det är särskilt snyggt med helt vita möbler. Lösningen fick bli...

... att klä in hyllorna i tidningspapper. Först slipade jag lacken med ett fint sandpapper. Sedan rev jag ut bitar av tidningspapper och strök på tapetklister på dem. När jag fått dem på plats på hyllan strök jag ett lager tapetklister ovanpå också. Det tog sin lilla tid, särskilt som jag hade en mycket liten pensel till den första hyllan. Tänk att jag aldrig kan tåla mig tills jag hunnit skaffa ordentliga grejor. Nej, här tar man vad man har!

Luckorna målades vita. Egentligen skulle de strykas flera gånger, men efter första strykningen hängde vi upp dem på prov och det såg så häftigt ut ihop med tidningspappret att det fick vara så. Otroligt ojämnt målat, men det blev på något sätt charmen i det hela. På glaset har jag fäst en plastfolie från IKEA som gör glaset frostat. Hade lite rester kvar från vårt badrumsfönster.

Det frostade glaset gör hyllorna lugnare, då de är fyllda med färgglada dvd-filmer.

Visst blev det skillnad? Och mycket bättre plats på golvet. Den ena hyllan sitter ganska långt ner, men det är för att barnen ska nå sina filmer. Klockan ska hängas upp på väggen igen, men så långt har jag inte hunnit.

Det skarpa ögat kanske såg den här lilla korgen på översta hyllan. Den har jag virkat av mattrasor som jag köpt på loppis. I den ligger något så spännande som handkontroller och mikrofoner till vårt playstation... Tyckte att detta blev snyggare än den blå plastlåda de låg i tidigare.

Har man "nytt" bord vill man ju ha lite ordning också. Så en av sjukdagarna här så satte jag mig med dottern och började pärla underlägg till glasen, som vi använder när vi äter vid tv'n. Vi har helt enkelt strykt pärlplattorna på båda sidor (jag stryker ganska mycket så de blir tunna och platta) och sedan när de svalnat har jag klistrat fast filttyg på baksidan. Superenkelt, och kul när alla kan vara med och pyssla. Dessutom älskar barnen att använda dem.

Det här blev ett väldigt långt inlägg, men jag ser det som lite kompensation för min frånvaro den sista tiden. Men nu ska vi förhoppningsvis hålla oss friska, så att jag kan få sitta lite vid datorn igen.

Sotarmössa

(Ursäktar genast de dåliga bilderna... Vanligtvis brukar jag redigera ljuset i bilderna men nu när jag håller sjuka dottern sällskap framför tv:n har jag inte tillgång till redigeraren.)

Makens mössa är färdig. Den blev riktigt mjuk och go, och enligt utsaga också varm och skön. Hoppas maken slipper frysa om öronen mer nu. Garnet är Big Trend från Marks & Kattens i 30% ull och 70% akryl. Garnet skiftar i färg och jag har använt mig av ett nystan i rött och ett i grått. Den mörkaste nyansen av rött lyckades hamna i en rand i den mörkaste nyansen av grått, och syns nästan inte. Men den finns där!

Om man inte vill bära mössan uppvikt över öronen så kan man ju ha den på "ungdomligt" vis, med lite häng längst upp Mönstret har jag hittat här, och det var riktigt enkelt:

Lägg upp 120 m på stickor nr 4,5. Sticka sedan 2 rm, 2 am varje varv i ca 30 cm. Sticka sedan ihop alla am på ett varv, och på nästa varv stickar man ihop alla rm. Sedan stickar man ihop alla m två och två. Jag lade till ett sista varv med hopstickning innan jag snörde ihop toppen, för att få lite snyggare form.

Dottern provade pappas mössa, och det här var det bästa kortet jag lyckades bränna av innan hon flaxade vidare. Hihi. Här ser man ändå färgerna lite bättre. Idag har maken och sonen besökt garnaffären, så att jag kan börja på ett par vantar och en halsduk i matchande färger.

Kallt om öronen

Det är kallt nu. Härom natten var det -23,5 grader. Brrr! Maken konstaterade att det var lite väl kallt om öronen, då hans vintermössa har formen av en keps... Så nu håller jag på att sticka en mössa till honom. Av modell sotarmössa. Därefter ska jag sticka honom ett par varmare vantar. Så jag sitter i fåtöljen och stickar för fullt, och i soffan bredvid ligger dottern. Hon har haft feber i några dagar och är hemma från skolan. Idag verkar hon lite piggare, så hon kanske är frisk till helgen. Nu ska jag gå och hämta ett glas äppeljuice till henne, som jag just fick order om.

Sen sist...

Oj, vad man har mycket att ta igen när man inte suttit vid datorn alls på ett par dagar! Här har det stökats och grejats inför advent, och det pysslas julklappar för fullt. Och snö har vi fått!

Jag tycker att det är så mysigt att stå i köksfönstret och titta ut på fåglarna. Vi hänger upp mat åt dem i en hagtornsbuske, men en del av dem vill bara äta det som fallit ner på marken. Och talgbollarna får inte alltid hänga kvar, eftersom kajorna och kråkorna tar dem.

Vi har plockat fram alla adventsljus, och en del andra vintriga och smått juliga ljus. Vet knappt var jag ska ställa alla! Visst är de små domherrarna i cernitlera söta? Köpte dem på en slöjdmarknad förra året.

Köket är min favoritplats så här års. Det blir liksom extra ombonat där. Särskilt som jag älskar att baka kakor och göra godis till julen.

Och adventsgardinerna som vi köpte förra året gör mig alldeles glad i hjärtat. De passar så bra i vårt kök, även om det är hopplöst att försöka visa det på bild så här års, och med enbart en mobilkamera till på köpet.

I vanliga fall gillar jag inte alls tapeterna i vårt vardagsrum (vi hyr ju och kan därför inte göra hur vi vill), men så här till jul funkar de riktigt fint. Och det kunde ju varit värre, som maken sa igår, det kunde ju varit en hemsk orange historia från 70-talet, eller något fult med pastellfärgade geometriska figurer från 80-talet...

Det börjar se ut som jul!

Visst handarbetas det en hel del också, men mycket av det är ju julklappar och kan därför inte visas upp så ingående här. Bara en liten smygtitt...

Systersönerna önskar sig mössor i julklapp. Påstår deras föräldrar i alla fall... En liten öronlapp väntar på att sättas på plats.

Mammas filt har legat bortglömd ett tag, men nu har det gått undan. Sedan igår har jag stickat det grå, det blå och det mesta av det lila. Och då fick jag ändå repa upp tolv varv eftersom jag hade glömt mönstret och givetvis stickat fel...

Faktiskt så har jag nu stickat halva filten. Den blir nog riktigt bra till slut. Och varm blir den. Men det var minsann en utmaning att få till det med alla dessa starka färger.

Detta är också blivande julklappar, men inte från mig. Två små söta tjejer ska få varsitt par rosa converse i julklapp av sina mammor.

Ja, det var väl i stort vad som hänt här sedan sist. Hoppas att ni alla njuter av den här tiden före jul. Det blir så lätt stressigt när allt man ska göra upplevs som krav. Men det kan också vara en del av det mysiga att pyssla med alla förberedelser. Om man tar det i den takt man orkar med, och släpper alla måsten. Jag tänker minsann njuta av varenda karamellkok och varenda julklapp som köps eller tillverkas för att glädja någon!

Små sockerbagare

Igår bakade vi pepparkakor, jag och barnen. Oj vad de var duktiga! Kvällen innan hade vi börjat lite, och då fick jag hjälpa dem hela tiden. Det behövde jag inte igår. De knådade, kavlade, tryckte ut figurer och lade upp dem på plåten. Det gick bra mycket fortare än jag förväntat mig. Vi hade visserligen hjälp av en kamrat till sonen en stund, men ändå. Det är väl bara att konstatera - de börjar bli väldigt stora!


Sonen uttryckte dock vissa farhågor om att pepparkakorna inte skulle räcka så länge. Och jag tror att han har rätt. Även om vi nu har drygt två stora plåtburkar fyllda med kakor, så blir det nog ett bak till före jul. Dessa barn är helt galna i pepparkakor!

Bricka med decoupage

Hittade en bricka på second hand för en tid sedan. Lite så där lagom skabbig, så att man vill göra om den men utan att vara sunkig. Såg genast för mig hur fin den skulle bli. Decoupage, tänkte jag. Jag är ganska mycket en nybörjare på området, men desto större anledning att öva!

Jag är verkligen dålig på det här med att dokumentera före och efter. Hade redan sandpapprat motivet på botten i brickan, och börjat måla över det i ena hörnet, när jag mindes att ta fram kameran...

Botten målades i vitt, och kanter och undersida fick bli ljust grå.

Som sagt, jag är definitivt ingen expert på det här med decoupage. Det blev ganska skrynkligt, och servetten hamnade för nära det ena hörnet. Och jag vet inte ens om det är möjligt att få ytan slät när man fyller på med flera lager decoupage-lim.

Eftersom jag använde mig av korgmålningsfärg så sprutade jag över den med några lager spraylack. Dåligt genomtänkt, för nu stinker det lack i halva huset och jag sitter och fryser med ytterdörren öppen kl 23 för att vädra ut lite. Men det får det väl vara värt. Med alla sina skavanker så tycker jag ändå att min bricka blev jättefin!

Färdigt fodral

Så var kudden färdig!

Baksidan och framsidan är ihopsydda i de bakre maskbågarna. På ena sidan lämnade jag ett hål för att kunna stoppa in själva kudden. Som stängning valde jag att virka en snodd av luftmaskor och snöra ihop öppningen.

Baksidan går som sagt i blått, gult och vitt. Den hade förmodligen passat bättre ihop med framsidan om den gått ännu mer i vitt, men det kändes så opraktiskt.

Så för att binda ihop fram- och baksida kände jag att det behövdes lite blått och gult på framsidan också. Efter lite experimenterande fastnade jag för att sy en sorts sicksack mellan rutorna.

Alla rutor är ihopsydda i de bakre maskbågarna, och de främre maskbågarna ligger därför ovanpå. Jag lät den gula alt. blå tråden gå fram och tillbaka mellan motstående maksbågar från ena sidan till andra. Påminner mig om när jag gick på lekis och broderade dukar, då fick jag göra en liknande söm. I mina ögon blev detta tillräckligt för att få fram- och baksida att hänga ihop. Så typiskt mig att skynda mig igenom projekt, bara för att upptäcka att jag inte är riktigt nöjd när det är så gott som färdigt och alldeles för sent för att orka göra stora ändringar. Tur att det gick att "rädda" den här!